Supersize vs. superskinny
Såg precis filmen queensize på 3an. Bra film, stark tjej. Sitter nu och tänker på olika folk är, ibland kan jag känna mig jättetjock, men ibland äckligt smal. Jag har länge fått höra att jag är alldeles för smal och att min jävla "kurva" inte stämmer eftersom jag är för smal för att vara 175. Jag väger ca 49 kilo och är 175, visst, mina höftben sticker ut ganska mycket, man kan se mina revben och min ryggrad. Men jag vet att jag inte har någon form av aneroxia. Eller? hur vet man det? jag tappar ganska mycket hår, fryser ofta... men jag tränar inte ofta, utan jag har alltid varit smal. Men då och då kommer tanken upp i mitt huvud att jag är på god väg att utveckla någon sorts aneroxi, eftersom min kropp ständigt kritiseras. Jag är modell, modefolk/argenturer kritiserar min kropp och mitt utséende hela tiden. i denna branschen jämförs man hela tiden med andra modeller. Vi modeller blir inte behandlade som vanliga människor, vi är produkter som argenturerna vill sälja. T ex. en gång när jag satt i sminkstolen och make-up artisterna höll på med att sminka mig, stod de precis bakom mig och pratade om mitt utséende.
- Det skulle sett bättre ut om hon hade tjockare ögonbryn.
- Hennes kindben skulle varit liiite högre upp.
- Kinderna ser lite hopsjukna ut.
Då börjr jag tänka på dessa saker själv och börjar själv kritisera mitt utséende även fas jag är nöjd med mig själv.
Jag vet inte hur jag kom in på detta ämnet, men folk tänker inte alltid på hur de behandlar andra människor, och glömmer bort att alla har känslor.
Okej, detta inlägget doesn't make any sence, men jag skrev ner allt som ploppade upp i mitt huvud. Jag Har Känslor
